Norsk Lundehund

Kung Sunes Kennel

Lite fakta om Lundehunden

Lundehunden upptäcktes i mitten på 1600-talet i en liten by som heter Måstad som ligger på en ö längst upp i Norge med namnet Väröy.

 

Hunden har en väldigt rörlig kropp och kan lägga bak huvudet på ryggen, lägga benen upp på ryggen och en liten extra finess dom har är att dom kan stänga öronen. Förutom alla de finesserna har dom en liten sak till, de har en till två extra tår på varje tass som hjälper dem att få bättre grepp när dom klättrade på klipporna. Nu finns det cirka 500 stycken lundehundar i Norge och ca 200 i Sverige och ett flertal ute i europa. Som ni kankse förstår är inte det här en stor ras i Sverige och vi vill göra så mycket vi kan för att den ska sprida sig. Lundehunden är en riktigt trevlig och ras som tycker om att göra det mesta.

 

Lundehunden är en vaksam, energisk, livlig, apporterande hund. Lundehunden är liten och mycket vig hund som klättrade på de branta klipporna för att letade upp, apportera och lämna av lunnefågeln till sin förare när den arbetade. Den norska lundehundar härstammar alla från Lofoten i Nord-Norge, från fiskebyn Måstad på Väröy. Vad man vet är att denna hund var en mycket värdefull och nyttig brukshund för befolkningen där fångst av lunnefågel var en livnäring. Lundehunden var lika värdefull som en mjölkko. Rasen har flera gånger varit på väg att dö ut, men tack vare tillfälligheter och uppoffrande mänskliga insatser har vi idag en levande norsk urgammal hundras kring oss.

 

Norsk Lundehund är en smidig hund, som hör till spetshundsgruppen. Den ser ganska alldaglig ut - som en liten "räv". Men lundehunden har flera speciella egenskaper som gör den helt unik i hundvärlden.

 

Lundehundens framtassarna har minst två extra tår som då ger tassen ett kraftigt utseende, precis som ett par extra tummar. Fem tår av sex bör ingå i själva tassen, det betyder att den femte tån helst skall ingå i stödytan. Lundehunden har även åtta trampdynor då en vanlig hund bara har 5. Baktassarna skall ha minst sex tår och hunden stödjer då på fyra av tårna. Baktassen har sju trampdynor där den stora tramdynan är "förlängd bakåt". Trampdyna blir som en extra bromskuddar när hunden är på väg nedför branta berg.

 

Lundehunden kan böja och sträcka på sina extratår och även "gripa tag" i saker. Hundarna har enorm nytta av denna tasskonstruktion när de klättrar i berg. De kan klättra uppför nästan lodräta bergsväggar genom att gripa tag med extratårna i sprickor och håligheter i berget. Lundehunden kan även stänga sina öron (ytterörat). Det gör den för att skydda sina innersta delar mot vind, sant och fukt. Den översta nackkotan är förenad med hjärnskålen på så sätt blir huvudet extra rörligt. De är så rörliga så att huvudet kan böjas bakåt så att pannan vidrör ryggen.

 

Flexibiliteten i benen gör att den paddlar med frambenen och det ser ut som om de ritar stora cirklar i luften. Bakbenen är så rörliga att den även kan sträcka benet framåt liggande efter rygglinjen och frambenen bakot lika så. De har aningen trånga bakbensrörelser och det ser ut som om den trippar fram. Att äga en lundehund är som att ha en blandning av katt (lika smidig), räv (lika smart) och varg (lika vild och primitiv). Lundehunden lär sig snabbt och lätt. Man behöver knappt träna dem alls, man kan gott påstå att det är tvärtom. Den gyllene regeln är att alltid komma ihåg att arbeta MED din lundehund, inte EMOT den! De är extremt lojala och ger dig all sin uppmärksamhet. Tack vare sin storlek är de lätta att ta med överallt.

 

Lundehunden har ett underbart kroppsspråk, de skuttar upp och vidrör dina fingertoppar med sin nos när du är på promenad eller hoppar emot dina vader med sitt bröst bara för att säga "Hej, här är jag!". De gnider sitt huvud och sin nos emot dina ben bara för att tala om att de älskar dig eller när de fått en smaklig måltid, precis som en nöjd katt. Lundehunden är en vaksam individ och inget undgår en lundehund. Människor som får möta en lundehund möts av ett skällande. Lundehunden ska skrämma bort det okända. Så mycket mod i en så liten hund! Om främlingen inte flyr ändras snabbt strategin. Lundehunden försöker då att ta kontakt med främlingen istället.

 

Att muta in ett revir går snabbt för en lundehunden, det är bara att sätta sig ner 5 min på en stubbe i skogen, så är det lundehundens nya revir. Skulle det komma någon inkräktare skall således den skrämmas bort. Kommer det någon på besök i vårt hem, möts självklart dessa av skall, men så fort de har kommit innanför dörren så viftas det på svansen och det är jättekul. Lundehunden är en försiktig liten krabat och det är ingen idé att stressa på den för då stannar den stelt och inte vill gå ett ända steg till, lundehundsstopp kallar vi det. Men får den sedan några ögonblick på sig så är den redo att fortsätta.

 

Lundehunden behöver knappt någon pälsvård. Du behöver borsta hunden när pälsen är i fällning (ungefär en gång om året). Vanligen tvättas hunden en gång om året i samband med pälsbytet. Lundehundens päls verkar vara smutsavstötande, när pälsen torkar, faller smutsen av. Ett råd är även att tvätta innerörat då de blir rätt smutsiga där, samt att borsta tänder då det kan finnas tandsten.

 

Några rader om vår kära Lundehund som ej går att fånga på ett papper, du måste bara uppleva den.

 

 

Kontakt

Maria Hedström

Skarpnässlingan 19

805 91 Gävle

Sverige

+46 70 584 8729

sune@kungsunes.se